Victorya

Dagarna gick ändå relativt snabbt, jag kände mig både glad och ledsen på något konstigt vis. Visst hade jag roligt, jag både festade och umgicks med otroligt trevliga människor. Men tankar kring min familj hemma i Sverige och vänner plus ett långt förhållande som precis avslutats fick mig att ändå känna en stor saknad. Jag kände mig full av glädje av att vara där jag ville vara men ett stort tomrum på samma gång.

    Mina pengar började ta slut och jag förstod att antigen var det dags att åka hem eller börja jobba, jag hade då varit i Turkiet ca 1 månad. Jag fick jobb på en restaurang/bar mitt jobb var att servera och få kunder till baren. Inte ett jobb som jag annars kanske tagit mig för här i Sverige men där var det "helt" perfekt, med tanke på vars jag var mentalt i mitt liv just då. Jag slutade efter 4 veckor att jobba där, jag var skit trött på det destruktiva livet som man kan uppleva om man jobbar i bar. Det var helt enkelt inget som föll mig i smak, det fick mig att känna mig billig.

    Med en stor sorg i hjärtat och hundra känslor som jag inte visste hur jag skulle hantera plus brist på hopp om kärlek blev alkohol på tok för mycket för min själ. Jag intalade nog mig själv att jag var lycklig på något underligt sätt. Men som jag brukar säga så tror jag det finns många olika typer av lycka beroende på vars man befinner sig själsligt i livet. Nu när jag tittar tillbaka på tiden i baren förstår jag självklart att det var helt fel för mig, istället för att ta itu med mina problem så rymde jag från dem med hjälp av ett "fejkat" liv.

    Precis då jag kände mig som mest nere och som mest borta kom en person in i mitt liv, jag fattade inte ens hur han orkade lägga ner sin tid och sin energi på mig. Jag tror jag var så pass trasig som en person kan bli. Men han gav inte upp, jag tror han sett något speciellt i mig, kanske hade han sett den glöd jag haft i mig förut, kanske hade han sett den livsglädje som funnits där. Visst fanns den kvar någonstans inom mig, men jag behövde någon som gav sin tid att få fram den hos mig igen... Fortsättning följer.



Jag och Cassi.



Jag och Viktor som vi också träffat i maj.



Påväg från flygplatsen till Alanya.



Jag sista kvällen i Alanya från våran resa i maj 2011.



Cassandras mamma och hennes mammas syster+dotter.