Türkiye part one
Hade tänk att göra inlägg om Turkiet eller vad man ska säga. Allt detta är en ganska lång historia så vet inte riktigt hur jag ska börja men får ta och försöka. Det får bli så att jag lägger upp allt i olika delar, så detta får kallas del 1.
Så länge jag kan minnas har jag tyckt om Turkiet det börja nog redan som liten när jag var på semester där med min familj. Jag har alltid tyckt om att resa men Turkiet har alltid varit speciellt för mig på något konstigt vis. Hur som helst har jag varit i Side, Marmaris och Alanya. Mest har jag varit i Alanya och det är denna kära stad jag fastnat för.
Första resan som jag gjorde utan familj var till Alanya med min bästa kompis, vi var där i en vecka i juli 2010. Sjukt kul hade vi i allafall, redan före den resan har min dröm alltid varit att få stanna längre i Alanya än en vecka eller två. Så en av mina drömmar har på något sätt alltid fört mig dit och tänk att jag en vacker dag ska kunna ha ett liv där (och med det menar jag ett "normalt" liv).
I maj 2011 åkte jag och min bästis ner igen dit då för att fira hennes student. Vi stannade denna gång 2 veckor eftersom vi båda tyckte att en vecka var på tok för lite. Efter den resan slog det mig verkligen, att jag måste göra det jag kännt och velat så sjukt länge, vad hade jag egentligen att förlora på det? Tänkte jag.
Jag var hemma i Sverige ca 5-6 veckor tills jag beställde min resa ner till Turkiet Alanya igen, denna gång helt ensam och med mål att försöka leva där. Jag hade varken vänner eller någon kille som väntade på mig där nere, självklart hade jag mött människor under mina resor till Alanya men ingen som trodde jag kunde lite på.
När jag kommit fram till Antalya efter en lång flyresa från Luleå-Stockholm från Stockholm-Istanbul och sedan från Istanbul till Antalya, hade jag fortfarande kvar en buss resa på ca 2 timmar till Alanya. Jag var helt slut och hade en miljon tankar som snurrade i huvudet på mig, vad fan hade jag gett mig in på? Hur skulle jag klara av att vara här helt ensam? Att vara i Turkiet med familj eller vänner på semester är en helt annan sak än att åka ner helt ensam med mål att bo där under en längre tid.
Hur som helst så kom jag fram till lägenheten jag skulle bo i, det första jag gjorde var att ta en dusch, sedan var det bara att börja göra sig i ordning självklart ville jag besöka de ställen jag varit på tidigare och möta upp några andra svenskar som jag träffat på den tidigare resan jag gjort i maj. Tyvärr skulle dom bara stanna där några dagar till, sedan skulle jag bli all alone. Trodde jag i allafall... TO BE CONTINUED.
Del 2 kommer imorgon, här är i allafall några bilder från våran resa till Turkiet i maj 2011.
Jag och Cassandra som jag träffade i maj.
Jag och bästis, glader kan man nog inte se ut!
Night time in Alanya.
Detta skulle bli en "hopp" bild men blev en skrik bild:p
En norsk pojke som jag träffade där, tror han var max 12 minns
inte riktigt. Hur gullig som helst:)
Så länge jag kan minnas har jag tyckt om Turkiet det börja nog redan som liten när jag var på semester där med min familj. Jag har alltid tyckt om att resa men Turkiet har alltid varit speciellt för mig på något konstigt vis. Hur som helst har jag varit i Side, Marmaris och Alanya. Mest har jag varit i Alanya och det är denna kära stad jag fastnat för.
Första resan som jag gjorde utan familj var till Alanya med min bästa kompis, vi var där i en vecka i juli 2010. Sjukt kul hade vi i allafall, redan före den resan har min dröm alltid varit att få stanna längre i Alanya än en vecka eller två. Så en av mina drömmar har på något sätt alltid fört mig dit och tänk att jag en vacker dag ska kunna ha ett liv där (och med det menar jag ett "normalt" liv).
I maj 2011 åkte jag och min bästis ner igen dit då för att fira hennes student. Vi stannade denna gång 2 veckor eftersom vi båda tyckte att en vecka var på tok för lite. Efter den resan slog det mig verkligen, att jag måste göra det jag kännt och velat så sjukt länge, vad hade jag egentligen att förlora på det? Tänkte jag.
Jag var hemma i Sverige ca 5-6 veckor tills jag beställde min resa ner till Turkiet Alanya igen, denna gång helt ensam och med mål att försöka leva där. Jag hade varken vänner eller någon kille som väntade på mig där nere, självklart hade jag mött människor under mina resor till Alanya men ingen som trodde jag kunde lite på.
När jag kommit fram till Antalya efter en lång flyresa från Luleå-Stockholm från Stockholm-Istanbul och sedan från Istanbul till Antalya, hade jag fortfarande kvar en buss resa på ca 2 timmar till Alanya. Jag var helt slut och hade en miljon tankar som snurrade i huvudet på mig, vad fan hade jag gett mig in på? Hur skulle jag klara av att vara här helt ensam? Att vara i Turkiet med familj eller vänner på semester är en helt annan sak än att åka ner helt ensam med mål att bo där under en längre tid.
Hur som helst så kom jag fram till lägenheten jag skulle bo i, det första jag gjorde var att ta en dusch, sedan var det bara att börja göra sig i ordning självklart ville jag besöka de ställen jag varit på tidigare och möta upp några andra svenskar som jag träffat på den tidigare resan jag gjort i maj. Tyvärr skulle dom bara stanna där några dagar till, sedan skulle jag bli all alone. Trodde jag i allafall... TO BE CONTINUED.
Del 2 kommer imorgon, här är i allafall några bilder från våran resa till Turkiet i maj 2011.
Jag och Cassandra som jag träffade i maj.
Jag och bästis, glader kan man nog inte se ut!
Night time in Alanya.
Detta skulle bli en "hopp" bild men blev en skrik bild:p
En norsk pojke som jag träffade där, tror han var max 12 minns
inte riktigt. Hur gullig som helst:)
Kommentarer
Trackback
